Trams
Med glas under kudden och eld i näsan - sådant är livet efter Detta!
Non omnis moriar // Jag kommer inte helt att dö
Min blogg har förfallit, det erkänner jag. (Se kamrater, jag erkänner ett fel!) Och jag måste väl erkänna att jag har en fäbless för lugubra fantasier (Sodom Kyssen är mitt Arkadien, mina texter, mina drömmar). Men det tar slut här.
Nu poppar vi piller och häller Lidhllager på varandra, ty glädjetider äro komna! Nej, men med en ytterst seriöst skriftton ber jag Eder, å kamrater, att inte ta mina makabra texter på alltför stort allvar. Alla har vi våra drömmar och fantasier, skillnaden är att jag postar mina på Internet för att kunna sova.
29:7, 16:26 Horror vacui
29:7 Fidelis ad urnam
Jag svek en vän i slutet av juni, jag svek henne till Döds. Jag svek henne för allt jag var värd, och jag gjorde det för De Andra. Jag svek henne för att kompensera mot all svek jag givit Dem. Jag svek flickan jag älskade, för att inte behöva ställas inför rätta för mitt svek.
Jag är en kollaboratör. Det är det enda jag kan hävda med säkerhet för att du inte kommer bli besviken. Jag sviker och jag ljuger till min fördel - precis som alla andra! Det unika med mig är att jag inte tror på mina egna lögner, så jag försäger mig.
Jag kommer svika Dig igen. Till döden skiljer oss åt, så kommer jag att svika Dig.
Ad nocendum potentes sumus
Jag har firat. Firat frihet? Nej, firat beroendet och passiviteten. En cigarette (min börda, min stavning) till alkoholens bubblande melodi. Jag och min vän, Cigarette. Cigarette är min vapendragare, mitt vapen. Vi har ett kärlekslöstfullt förhållande (motsägelsefullhet är min mantel att bära, att värmas av).
Närhelst jag vill, finns Cigarette där för mig. Redo att ta mig långt bort från den Verklighet som med alla Lögner och Sanningars tyngd binder mig till jordelivet. Cigarette är mitt vapen mot de Vanliga Dödliga, de som stannar en på gatan för att stjäla ens själ för småprat. För drycken av Seger och Tolkning av Vädret.
Vi överlever allt, och varandra. För Cigarette och jag, Vi har kraften att skada.
Nihil agere delectat
Ingen utom Döden.
Memento mori
Kanske är allt vi har att vänta oss en klyschig förening av morgondagg och förlorad kärlek. En cigarette under himmelens dånande tystnad, ett ännu ej uppfyllt önskansgivande stjärnfall som korsar himlavalvet i 70kilometer i sekunden. ´Kan det vara så att det enda säkra med morgondagen är att den kommer att komma för någon? Så hoppfyllt.
Jag säger grattis. Det gör jag. Till den som med säkerhet får min morgondag. Använd den väl.
Har ni märkt att min morgondag, om det nu kommer en sådan, kommer vara precis en månad ifrån Händelsen?
En månad, mina vänner och bekanta. En månad sen jag miste livet.
Punkt Skärgård
Olyckliga tonåringar som skryter om substanser de tagit, röker hammarullade budjetcigg och orkar inte mer.
Lustigt hur livet kan susa förbi utan att vi märker eller bryr oss om det. Att vi leker så vårdslöst med det, tar det för givet.
Trots att det, livet, är allt vi har.
Omyndigförklaring är det nya Övergreppet
Vandrar runt bland alla normativt möblerade och disponerade rum i mitt hus. Borstar tänderna med munskölj, hittade inget annat. Ingen tandkräm. Ingen artistisk inspiration, motivation, upprättelse.
(Nu är det ju inte nödvändigtvis och mest frekvent så att jag hittar min eggelse och
acceptans för Verkligheten i tandkräm just, men det skulle inte skada att ha någon hemma).
Lyssnar på Billie Holliday.
Tar tillbaka, ett steg i taget, det som brukade vara mitt.
Men det får bli vår hemlighet.
Mina föräldrar ringer mig mer ofta än förut. Förmanar mig att sova, för jag har tydligen haft en jobbig dag.
Ser man på, det märkte jag aldrig.
Ni vet. Allt det där som brukade vara mitt.
Via Dolorosa
Orden lyser på skärmen. Lyser upp ett blekt tonårsansikte, jag. Om jag är tyst kanske ingen märker att det är min födelsedag. Tyst! De kan ju läsa! Vad skriver du om, det är ju ingen som läser det här?
Jag borde sova. Ta ett piller Somna In [tankarna har kommit tillbaka, och konsekvensen är att det är mig restriktionerna tvingas på. De jävlarna ska skjutas] Vad gör människan? Kärleken är ju förrädisk redan / i sin prosaiska existens. Men dokumentation säger att vi inte kan överleva utan kärlek? Sant. Men du finns ett dolt samtal bort för att bekräfta att den imaginära världen som jag uppmuntrats acceptera som Verklighet, inte kan tvingas eller köpas tillbaka.
Vin. Jag behöver hjälp med acceptans och bearbetning.
Mina förebilder sträcker fram flaskan och får mig att glömma familjehistorien [det här blir vår hemlighet].
Via Dolorosa, ad interim.
Ett mellanslag
Jag saknar och älskar dig så mycket. Minda.
Ett andetag. Du lyfter min bröstkorg.
DAG 3 2juli
Nollkontroll.
[Nolltolerans. Skjut någon.]
Jag borde vara tyst och diplomatisk. Kanske lite inåtvänd. Men jag vill bara skjuta någon, den enkla sanningen har oftast den simplaste formuleringen. Den mest ologiska. Men. Min överlevnad finns det inte heller några tjusiga uttryck för, och jag klarar mig i Stockholms vildmark med ett färdigladdat muskedunder av betong. Sargade händer och amputerade ansiktsuttryck är ett självklart offer jag ger, på min jakt efter någon så primitivt som hämnd.
Nu ska jag ta tillbaka allt det som brukade vara mitt.
DAG 2 1juli
Från vadå?
Från att allt förändrades.
Enligt dig?
Nej, enligt alla andra.
Du låter honom ta det ifrån dig?
Vad menar du?
Låter du honom ta allt du byggt upp inför omvärlden, inför dig själv?
Nej.
Uveckla. Jag dömer inte.
Jag kan ju inte styra, inte vad eller hur omvärlden ser mig.
Det kan du väl, gör en U-sväng!
Mot vadå?
Avgrunden, Intet. Det är väl fortfarande ditt?
Det är jag. [Positiv respons ger det jakande jag behöver för att överleva]
