Non omnis moriar // Jag kommer inte helt att dö

Nej, det här har blivit för dystert. Glåmigt och blekt, precis som den svenska folksjälen! Men jag är speciell, exceptionell så jag måste gå åt motsatt håll - möta strömmen för att känna något.

Min blogg har förfallit, det erkänner jag. (Se kamrater, jag erkänner ett fel!) Och jag måste väl erkänna att jag har en fäbless för lugubra fantasier (Sodom Kyssen är mitt Arkadien, mina texter, mina drömmar). Men det tar slut här.

Nu poppar vi piller och häller Lidhllager på varandra, ty glädjetider äro komna! Nej, men med en ytterst seriöst skriftton ber jag Eder, å kamrater, att inte ta mina makabra texter på alltför stort allvar. Alla har vi våra drömmar och fantasier, skillnaden är att jag postar mina på Internet för att kunna sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0