Kliv ur garderoben

Åh, skjut mig! Jag har växt ur mitt skinn, mina ögonhålor är för stora för att hålla kvar mina ögon! Mitt hår hänger från en kalfläckig skalp. Läpparna har blivit för tunga, hänger som skinkformade lakan från där min haka och hals brukade vara. Jag smälter, krymper? Hur är det möjligt, det omöjliga! Ack! Aldrig förut har garderobens värmande mörker lockat så, aldrig har jag velat dölja min kropp som nu. Dölja, eller kliva ur. Jag är svältfödd på gränser, vill ha mer, vill vilja ha mer!

Tack Agnes, för lån av bild

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0