Apartheid, apati


Svarta hål, svarta stjärnslukande hål, när du rörde vid min handled

Som om en nattsvart himmel drog över mina ögon när din vänstra hands ovansida smekte min handrygg. Svart, allt är och var svart. Svart som extasen, den som tog över när du kysste mina svarta blåmärken på halsen. Svart var synden att jag tänkte på dig.

Svart är sjukdomen som fick mig att darra när jag såg dig med Henne inne i staden idag.

Svart är min morakniv, svärtat av den växande elden som bränner mig innefrån
Svart är hålet som brukade vara din munn, formad av förvåning och chock
Svart är blodet som forsar som en svart flod
Svarta och beslöjade är dina ögon, svart är blicken som glider ut i Oändligheten

Svart är avgrunden som slukar mig
När jag inser
Att jag
Måste spendera mina svarta kvällar
Ensam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0