Barn av vår tid
Barnen av vår tid blir äldre och äldre. Barnen från min tid har fått egna barn, som är barn av en annan tid. En tid som jag inte har något med att göra. Jag är helt och fullt exkluderad från deras tid, för jag ska ha min egna tid. Med deras nyblivna, nittonåriga mammor. Uppskurna, outbildade och antagligen underbara, men det lär jag aldrig egentligen få bekräftat. Jag väljer bort barnen av vår tid, för att sörja barnen av de tider jag inte redan mördat.
Jag börjar tro att jag bär på en ny tid i magen, men det är bara min vän Marabou. Marlboro. Mi...
Nej, henne har jag ju släppt. Så var det. Vi delade en liten tid tillsammans, men det var för en lång tid sen.
Jag andas lite ibland, det ska ni veta. En gång i tiden andades jag med full lungkapacitet, men då var jag också ett barn med tid. Nu är jag ett barn i tiden. 
Henne vill jag ge tusen dagar, och tusen dagar igen. Isabel. Jag saknar dig, det är så jag spenderar min tid. Jag spenderar min tid minutrar från din värme, men aldrig i direktkontakt. Hos mig är det fortfarande kallt, och jag är fortfarande sömnlös.
För den tid som kommer, den vill jag dela med dig. Lyckliga Lycke.
