Even her name was Gay
Han står på parkeringen och väntar på henne, väntar på sitt septemberbarn. Han står på parkeringen med sin älskade, och väntar på sitt heteronormativt producerade barn. Han och han står på parkeringen och väntar på flickan de älskat hela sina liv, men aldrig vetat om. Han och han kommer kyssa varandra, och allt kommer bli bra. För det har aldrig varit annat än bra, annat än underbart och naturligt, och hon kommer bli älskad. Och det är bra, det är underbart och det är naturligt.
Och aldrig kommer hon bli retad för att hon är heteronormativt producerad och kommen till världen genom en kvinnas sköte, aldrig kommer någon kalla henne för heterofitta eller dogmhora. Man gör inte så.
Han och han kysser varandra när en sköterska bär henne i en barnstol över parkeringen. I en liten, orange plaststol från landstinget ligger en liten, röd flicka, som är för liten för att förstå att hon blir räddad.
Och hon kommer alltid att känna igen sitt hem som en välkomnande, varm lägenhet vid Foresta, och inte som en frusen bakgård till ICA i Akalla. Hon kommer bli vyssjad till sömns varje kväll av pappa och pappa, och inte slagen tills omedvetandet räddar henne från den kalla verkligheten med en knogjärnsmanglad mamma och en steroidpoppande pappa.
Hon kommer bli älskad, och hon kommer vara som alla andra barn.
Förutom att hon kommer bli kallad för flatsubba, regnbågsfitta, rövknullskossa och pridehora.
Varför är det så?
Lycke tog bilden. Tack.
