"Start a Mafia Family"
Jag ligger hemma en söndagsnatt, jag ligger och tråkar ut mig själv och alla runt omkring mig. Öppnar en box rödtjut. Mår lite bättre. Lögn. Öppnar fönstret och tar ett giftigt andetag, hostar, hostar upp alla inälvor. Hjärtat ser inte lika imponerande ut där det ligger på den industrigrå asfalten.
Sätter mig med pennan vid pappret igen. Jag vet inte vad jag ska ge er, jag har ingenting längre att ge. Jag skriver om kvällen som varit, om vinet och hjärtat och asfalten. Allt verkar så billigt. Allt verkar så gjort. Och gudarna ska veta att man inte får vara en sämre replika på någon annan, det lärde vi oss i småskolan.
Tar upp mobilen, slår det där numret du gav mig. Jag såg videon på Youtube när du sa att du skulle skjuta alla, sen läste jag i tidningen att du också gjorde det. Gjort är gjort, allt har blivit gjort förut.
Signalerna går fram, snart är jag uttråkad igen. Hanhon svarar, en Någon svarar. Någon frågar vem jag söker, fan, vad ska jag svara? Dig kan jag ju inte söka, du finns ju inte längre. Jag svarar något pojknamn som var populärt under 1970tal, säker på att det måste finnas någon i Någons vänskapskrets som heter så.
Det finns det. Han ber mig möta honom vid Statoil, jag lämnar hjärtat på marken och traskar dit. Vi snackar, vi snackar skit, sen var han tvungen att skita. Det gör inget, svarar jag, vi förstår varandra.
När jag en söndagskväll startade en maffiafamilj, och bestämde mig för att skjuta hela världen åt sidan.
Då gjorde jag det utan hjärta, så ni vet att jag inte menade det.
