De brann så snabbt
Begär
Det bränns, men jag kan inte skrika.
Mitt huvud fick jag behålla.
Jag skulle tacka, om jag kunde öppna munnen, röra käken, vidga käften. Då skulle jag skrika, tack, tack, tusen tack, nu kan jag köpa ett maskingevär och skjuta den jäveln som tog min lycka, mitt liv och min talförmåga.
Ung och nej
Det finns en plats på andra sidan
Jag lovade
Jag älskar dig för evigt
Du svarade
Det finns ingen evighet
Jag grät inte
Du tröstade därför inte
I universum är vi obetydande
Jag skrek inte
Du vände dig inte om
I mitt liv finns det inte plats för överlevnad
Jag undrade inte
Du sprang snabbare
I mitt land finns inte negationer
Jag är en överlevande negation
Du springer inte efter sådana som jag
Det spelar ingen roll
Jag gillar inte rollspel
Det gör du
Till I can get my (satisfaction)
Du tittar dig i spegeln, ser ett monster. Varje por och anletsdrag förstärks, förvrids. Du gråter. Det rör mig inte i ryggen. Jag skickar dig dosan med piller, du sväljer ner allt med ett glas rom. Jag ler, dina ögon rullar bakåt, in i huvudet. Som om du verkligen vill ta reda på varför du inte fungerar som du ska, som om du vill titta efter.
Jag lutar mig framåt. Du trillar över på din vänstra sida, bort från mig. Jag måste ta tag om din nacke för att få upp dig i sittande ställning, men du är helt lealös och trillar över i mitt knä. Du spyr ner på golvet. Dina ben börjar krampa, det ser faktiskt ganska lustigt ut. Som om de dansar. En fot fram, en fot upp. En fot bak, en fot knäcks.
"Snart krampar du i hela kroppen" tänker jag. Men så långt hinner du aldrig, för plötsligt slappnar du av. Jag ser hur allt slutar. Hur musklerna sträcks ut. Hur hjärnan varvar ner till noll. Jag får ditt sista andetag.
"Jag ska kyssa dig" sa du innan "För det har du betalat för. Men först, måste jag glömma vem jag är"
Och visst lyckades du. Du lyckades glömma allt.
Jag vill ha tillbaka mina femti kronor.
"Start a Mafia Family"
Jag ligger hemma en söndagsnatt, jag ligger och tråkar ut mig själv och alla runt omkring mig. Öppnar en box rödtjut. Mår lite bättre. Lögn. Öppnar fönstret och tar ett giftigt andetag, hostar, hostar upp alla inälvor. Hjärtat ser inte lika imponerande ut där det ligger på den industrigrå asfalten.
Sätter mig med pennan vid pappret igen. Jag vet inte vad jag ska ge er, jag har ingenting längre att ge. Jag skriver om kvällen som varit, om vinet och hjärtat och asfalten. Allt verkar så billigt. Allt verkar så gjort. Och gudarna ska veta att man inte får vara en sämre replika på någon annan, det lärde vi oss i småskolan.
Tar upp mobilen, slår det där numret du gav mig. Jag såg videon på Youtube när du sa att du skulle skjuta alla, sen läste jag i tidningen att du också gjorde det. Gjort är gjort, allt har blivit gjort förut.
Signalerna går fram, snart är jag uttråkad igen. Hanhon svarar, en Någon svarar. Någon frågar vem jag söker, fan, vad ska jag svara? Dig kan jag ju inte söka, du finns ju inte längre. Jag svarar något pojknamn som var populärt under 1970tal, säker på att det måste finnas någon i Någons vänskapskrets som heter så.
Det finns det. Han ber mig möta honom vid Statoil, jag lämnar hjärtat på marken och traskar dit. Vi snackar, vi snackar skit, sen var han tvungen att skita. Det gör inget, svarar jag, vi förstår varandra.
När jag en söndagskväll startade en maffiafamilj, och bestämde mig för att skjuta hela världen åt sidan.
Då gjorde jag det utan hjärta, så ni vet att jag inte menade det.
