En första
Först viskar du att du älskar mig. Sedan sätter du sin signatur på vår dom, du skriver den med en glittrig penna som vi hittade när vi grävde i min barndom.
Du kan ju inte lämna den här världen på något annat sätt än just pampigt.
Så med trummor och cymbaler väntar vi på hjorden av stenar, pilar, spjut och krokar. Vi väntar på orden som ska slå oss vill marken, till kampmusikens ackompanjemang, krossa våra revben och vanställa vår anatomi. Vi väntar, för det är allt vi kan göra efter att du sagt Det Ultimata. Det oåterkalleliga.
Vi väntar, med händerna svettigt slutna i varandra. Vi väntar, med glasartade ögon och hjärtan som desperat försöker slå sig ut från sina burar av revben och snaror av vener.
Begynnelsen.
När stenarna rullar ner för gatorna mot oss, tar du mig i din famn. Stenarna, lika förödande som en förintelsearmé bryter våra sköra ben. En våg av vatten reser sig, men vi väjer inte undan när den sköljer över oss, tvättar bort alla minnen av våra föräldrar, all lust och alla missräkningar.
Och vi ser på när pilarna kommer. De perforerar våra kroppar, utsöndrar ett gift som kavar sig in under vår hud, får den att brinna. Bränner bort våra kläder, vårt kött. All lust som väntat i våra nervknutar är tillintetgjord, det enda vi känner är ett omtumlande stickande.
Hur något så stort kan kännas så litet.
När de sista FN soldaterna marscherat över våra sargade kroppar sätter vi oss upp. Samlar ihop det som finns kvar av oss, tittar på varandra med granskande blickar. Vad gör vi nu?
Att en första kyss kan vara så förödande, så total, så förstörande. Så omtumlande.
det ser ut som om du är sugen på penis!!!!!!
