Jag är för ung för att dö

Om jag skulle få andas ut mot ditt trygga bröst. Men jag vet inte vem du är, jag går vilse bland mörka tunnelbanevagnar och letar efter samma blå säten som du pratade om. Vet att jag inte kommer hitta dem. Men jag söker febrilt.
För det är den enda sanning som finns kvar bland alla lysande kluster av frågor utan sanningsenliga svar.

Jag är ensam på tågstationen, någonstans på väg till Kista. Tror jag. Det var en uteliggare här förut, men han tog en färdtjänst Någon Annanstans. Frågade om jag ville med, han sa med lovande ögon att han hade kattungar i bakluckan.
Trots att jag gillar kattungar, står jag kvar i kylan. Tjugo grader plus Celsius kan inte värma mina fingrar, för jag innan jag åkte hemifrån satt jag med dem inkörda i frysen. Jag antar att jag ville bevisa något.

Någonstans mellan Kista och Någon Annanstans tappade du din plånbok mellan två blåa säten, och vi hittade varandra i sökandet på något större. Men inga kattungar kunde få dig att stanna hos mig, du sa att jag var för kall. 
Så du tog en svarttaxi bort till en brinnande båt, den sjönk och jag uppfattade aldrig ditt namn.

Så jag letar.För i din plånbok finns det ditt ID.

Jag ville bevisa något.