Underjordens himmel
Jag ljuger inte, jag satt verkligen i tunnelbanan. Jag satt i tunnelbanan, jag satt där när Det hände. När mödrarna slet sina barn i bitar, när fädrerna förstörde deras barndom, då satt jag i tunnelbanan. Tittade, betraktade kanske. Kanske inte. Kanske, kanske orkade jag inte ingripa. Kanske orkade jag inte rädda dem, eftersom ingen räddade mig.
Men så insåg jag, att det var mig de skulle rädda.
Men så insåg jag, att det var mig de skulle rädda.
Kommentarer
Trackback