Jag är för ung för att dö

Nyckelungarna rullar i skiten, tänker Snart kommer jag härifrån, ni ska få se. Men ingen ser något, alla vuxna går runt med blindkäppar, famlar i mörkret. Snart tappar Nyckelungarna också synen, blir vuxna. Vita käppar börjar växa där fingrarna förut satt, gud förbjude att någon skulle komma nära. Ni ska få se, viskar de nya Nyckelungarna, en dag ska ni få se igen. Se våra ryggar, när vi ställer oss upp och springer långt, långt bort.

Jag ljuger inte, jag satt verkligen i tunnelbanan. Jag satt i tunnelbanan, jag satt där när Det hände. När mödrarna slet sina barn i bitar, när fädrerna förstörde deras barndom, då satt jag i tunnelbanan. Tittade, betraktade kanske. Kanske inte. Kanske, kanske orkade jag inte ingripa. Kanske orkade jag inte rädda dem, eftersom ingen räddade mig.

Men så insåg jag, att det var mig de skulle rädda.

(Helig tjej? Haha.)

Ni är trollsländor, skrek han
Ni är trollsländor, egna, vackra, tunga
Ni är era egna trollsländor, ni är era egna skimrande vingar, luftburna steg

Ni är era egna korta liv
Ni är er egen död, ert eget liv
Ni har hela världen under er
Så vad väntar ni på?
Ni har inget att förlora, inget att vinna

Så vad väntar ni på?