Jag är för ung för att dö

Jag önskar att jag hade mer att säga. Det gör jag verkligen. Men det har blivit svårare att prata sedan HD sydde igen min munn med 100.000 stygn. De ställde mig på gatan, sålde mina fötter, mina vader, mina lår, min bål, mina armar och mina bröst. De särade på mina ben och blottade mitt kön, för att det skulle bli enklare att försvara oskyldiga. Sen gav de mig en nätt summa, en nätt summa för att klara mig, men det gör jag inte, det är lågkonjuktur och pengarna bränner hål i mina fickor.

Det bränns, men jag kan inte skrika.

Mitt huvud fick jag behålla.
Jag skulle tacka, om jag kunde öppna munnen, röra käken, vidga käften. Då skulle jag skrika, tack, tack, tusen tack, nu kan jag köpa ett maskingevär och skjuta den jäveln som tog min lycka, mitt liv och min talförmåga.