Utdrag från en dagbok
Om 3h 15min dör jag. Då tar allt slut. Det liv jag vant mig vid, den respirator som har varit min luft, mina hjärtslag och mitt liv stängs då av. Visserligen har jag blivit varnad - jag har vetat om i nio veckors tid att jag dör idag, 16:45.
Jag föddes levande, för att dö död. Död i förtid. Död för mig själv. Jag andas, men likväl är jag död.
För då skickar de ut mig, de skjutar bort mig från Södersjukhuset. Det är någon annan som kommer ligga i min säng där. Det är någon annan som kommer andas genom slangar, någon annan som kommer få hopp om att kunna leva. Som tidigare. Någon annan som i nio veckors tid kommer få leva, som tidigare.
Se kommer den personen att skickas iväg för att dö.
Det finns lite att få när man inte har något.
Om 10h 30min är jag fri. Jag blir då, av tradition och chans, frisläppt från alla göranden och måsten. Allt som inte blivit gjort spelar inte längre någon väsentlig roll, och jag flyr staden. Jag flyr i två timmar, i två timmar konstant, flyr jag ett förtryck som jag själv valt.
Jag har själv låst mina bojor och jag har själv pryglat min rygg.
Nu släpper jag piskan, nu flyr jag till friheten.
