Jag är för ung för att dö

allt slutar med att jag inte kommer ihåg vad som var så underbart med att skriva

Cigg. Capuccino. Cigg. Cappuccino. Min fantasi visade sig vara ganska fatal, orkar inte komma på något nytt sätt att hålla mig vaken. Cigg. Cappuccino. Cigg. Knark?

Det hände sig så att jag gick runt en onsdagskväll och kände mig onödig. Jag visste, till skillnad från Pappan, vad jag skulle göra med mig, men jag visste inte Syftet. Så jag ignorerade alla Måsten och Monster, alla Monstermåsten och Måstemonster. Placerade min ända på en blöt stol och saknade alla jag var tvungen att sakna. Städade toaletten.

Allt som behvde göras hade aldrig blivit gjort, och ingen tänkte göra det. Så jag gjorde det. Just för att jag hade lovat mig själv att inte göra det. För då bröt jag mitt egna Måste. Och det var precis vad jag behövde för att känna mig nödvändig.